RIDDARHYTTAN
Sedan maj i fjol pågår ett arbete på forskningsstationen Grimsö i Riddarhyttan med att få vilt att hålla sig borta från tågspår och i framtiden också vägar. Detta gör man genom att skrämma djuren med olika variationer av ljud. Denice Lodnert som leder projektet och hennes medarbetare har i en första studie som inriktat sig mot älgar kommit fram till att det är mänskliga röster som har bäst effekt på djuren.
För att sammanställa olika reaktioner hos djuren har forskarna i projektet tillsammans med Trafikverket använt sig av flertal videoupptagningar under testperioden.
– Nu har vi kommit såpass långt att vi är färdiga med resultatet för älgar och vi är mitt uppe i analysen av rådjur och vildsvin, vilka är de viltslag vi testat viltskrämman på efter älgarna. Vi är också inne i fas två där vi börjat etablera platser utmed järnvägen där det satts upp kameror. Där ska vi utföra samma försök fast i skarpt läge där det kör tåg. Då kommer vi får se reaktionen hur djuren agerar när det kommer ett tåg, säger Denice Lodnert.
Mänsklig röst skrämmer
Det absolut bästa sättet att få djuren att vända om och fly har visat sig vara den mänskliga rösten i vanlig lugn informativ ton. Detta har gett positivt utfall i ungefär 75 procent av fallen.
– Det vi spelar upp för djuren är en informationsslinga med en mansröst där vi berättar om projektet. Skulle en människa passera förbi och aktivera sensorn blir de också informerade om projektet. De hundskall vi har använt har dock inte fungerat lika bra med att få älgarna att lämna området, utan där har utfallet varit ungefär 40 procent. Det blev ändå en stark reaktion men vi vill få djuren att faktiskt lämna området så snabbt som möjligt.
Vissa djur flyr direkt när de hör människorösten medan andra stannar upp kort innan de tar till flykten. Forskarna tittar på en annan parameter om djuren vänjer sig vid ljudet vilket man absolut inte vill.
– De tio platser som var utspridda på forskningsområdet där vi genomförde testerna på älgarna var på saltstensplatser där samma individer återkommer dagligen. Det är ju så inte i verkligheten vid järnvägen där dessutom ljudet av det annalkande tåget tillkommer. Vår förhoppning är att det kommer att hjälpa till då djuren får en koppling mellan varningsljud och därefter tåget. Detta är något vi kommer att titta noggrannare på under nästa etapp. Det handlar om att försöka räkna ut hur lång tid det behöver gå från att varningsljudet låter så att djuren hinner lämna innan tåget kommer.
– Det handlar också om att se vilken riktning de flyr, då det skulle vara väldigt illa om de skulle välja att fly längs med spåret. Vad vi hittills sett är dock att djuren flyr i motsatt riktning från den uppsatta skrämselenheten, säger Denice Lodnert.
Carl-Magnus Wennerholm
Foto: Grimsö forskningsstation
