NORRHULT Johanna Sjöstrand från Norrhult är sedan ett drygt år eftersöksjägare i Uppvidinge kommun med omnejd. Det var intresset för hundar och spårning som ledde fram till uppdraget som jägare. Även i det civila är det numera jakt som gäller då hon också jobbar på en jaktbutik i Kosta, något som bidrar med erfarenhet till det egna jagandet. När Tänk Vilt kommer till Norrhult har det inte blivit mycket sömn för eftersöksjägaren då hon och sambon Pär varit ute på tre olika uppdrag vilket tog hela natten.
Skaffade hund
Det första Johanna Sjöstrand gjorde när hon slutade gymnasiet var att skaffa en hund.
– Hunden var en flat coated retriever och när jag åkte till säljaren som höll på och tränade apportering bestämde jag mig för att det här är något jag ska hålla på med. Det var dock inte helt okomplicerat när jag fick hem hunden utan det blev mycket fokus bara på att få honom att funka i vardagen.
Sedan kom Johanna Sjöstrand i kontakt med en tjej som höll på med spårning och hon frågade om hon fick testa disciplinen med sin hund Charlie. Det visade sig vara ett lyckat försök då Charlie var en duktig spårhund och tanken föddes då på att bli hundförare.
– Jag har aldrig tidigare i livet varit intresserad av att bli jägare och inte heller när funderingarna på att bli hundförare kom upp hade jag i bakhuvudet att hålla på med jakt.
– En kort tid efter att jag börjat med spårning insåg jag dock att det nog var nödvändigt att kunna jaga med, så då blev det till att ta jägarexamen.
På sitt dåvarande jobb i Lenhovda kom hon i kontakt med en kille som hon fick följa med ut på jakt. Från det att jägarexamen togs gick det tre månader innan det första djuret fälldes vilket blev en råbock.
Tog kontakt
Ett år senare år tog hon sedan kontakt med länsansvariga eftersöksjägaren Pär Alvefall och visade intresse för att hålla på med eftersök. Detta ledde senare fram till att hon själv blev eftersöksjägare då en plats blev ledig.
– För mig är inte det viktigaste med jakten att fälla ett djur, utan spänningen i att få smyga i skogen och att få se hundarna jobba. Jag skulle aldrig behöva gå med bössa egentligen när jag går med hund och det händer ofta att jag går ut som hundförare då uppgiften att skjuta faller på passkyttarna.
Varierar
Upplevelsen att träffa på ett trafikskadat djur menas varierar från gång till gång.
– Handlar det om ett djur som i princip ligger mosat på vägen då känns det inte som ett djur längre utan då ska det bara bort från vägen. Sedan har jag ett exempel från valborgsmässoafton i år där vi fick åka ut på ett uppdrag med en påkörd älg.
Det visade sig att det var en liten bil som kört på djuret och föraren med sällskap hade liftat från platsen varvid älgen låg levande och skadad kvar. Vid ett sådant tillfälle hamnar fokus direkt på djuret och att det inte ska lida.
– Är det rådjur avlivar man helst med hagelgevär eller kniv , men är det en älg det handlar om är det studsare som gäller. Det viktiga är att man ser till att man har kulfång och att inga människor är i närheten vilket oftast löser sig genom att polis är på plats och kan stänga av vägen.
Väljer att gasa
Fordonsförares koppling till naturen och respekt där det skett en viltolycka uppfattar Johanna Sjöstrand som obefintlig. Det upplevs som att när folk ser att det skett en viltolycka väljer många att gasa lite extra förbi olycksplatsen.
– Det är ganska ofta vi hittar djur på vägen och när vi ringer till polisen får vi beskedet att det inte är anmält. På senare år känns det dock som detta är på väg att bli lite bättre men en sak folk behöver bli bättre på är att märka ut platsen där en viltolycka skett.
Hon anser också att har man kört på något djur om än litet bör man se till att få bort det från vägen så djuret slipper bli överkört flera gånger om.
– Ska du ut och köra på landsbygden så sitt inte bara och kolla rakt fram utan i kanterna också. Gör du det är chansen god att det inte blir någon påkörning.
Lite över ett år
Själva eftersöksjägardebuten skedde i juni i fjol och därefter har det blivit många uppdrag. Tätheten mellan dessa varierar och ibland kan det ta flera veckor innan det blir en utryckning, men då kan det också handla om flera uppdrag under ett och samma dygn. Ersättning utgår för eftersöksjobbet men Johanna Sjöstrand menar att det inte är där fokus ska ligga.
– Man gör det här för att det är ett intresse och man ska nog inte hålla på med det här för pengarnas skull.
Text och Foto: Carl-Magnus Wennerholm
