Erik Lieback från Länghem utanför Ulricehamn
flyttade upp till värmländska Torsby
för att gå på skidgymnasium. Han hade en
utstakad karriär som längdskidåkare med bland
annat första- platser i Ungdoms-SM. I februari
2018 förändrades dock allt då han på väg hem
till Torsby körde på en älgkalv.
Det var efter en tävling i Sverigecupen i Ulricehamn
som mötet med fjolårskalven skedde en mil innan
Torsby.
– Det var ingen gigantisk älg men den var inte liten
heller. Det var runt 23 på kvällen, kolmörkt och jag fick
möte av en bil med husvagnssläp så jag var tvungen
att blända av. Jag kommer inte ihåg själva krocken
men att döma av bromsspåren i marken hann jag
trycka på bromsen i alla fall och träffade älgen rakt
på som flög in i bilen där jag, min lillebror Isak och
en kompis satt. Älgen landade i baksätet och tydligen
krockade jag samtidigt med husvagnen, säger Erik
Lieback. Hans lillebror och kompisen fick sy några
stygn var efter glassplitter.
Fick hjärnblödning
Själv fick Erik en smäll mot huvudet som resulterade i
en hjärnblödning och han tappade medvetandet. Det
enda han kommer ihåg är att de bar in honom i ambulansen.
– Trots det som hände får man ändå kalla det ett
mirakel när bilen träffade rätt på älgen och när man
sedan såg bilder på hur bilen såg ut efteråt. Vår tur var
också att benen på älgen hamnade utanför bilen.
Efter olyckan låg Erik Lieback på sjukhus i två veckor
men en sprängande huvudvärk fick han dras med
under flera månader. Därefter har han repat sig bra
fysiskt och har senare fortsatt att träna både längdskidåkning
och på senare år även skidskytte. Han tror
att det faktum att han var topptränad elitidrottare
skyddade honom från värre skador än vad det kunde
blivit annars.
– Det är ändå en rejäl smäll man tar när man går
från 90 kilometer i timmen till noll på väldigt kort tid.
Det blev inte så mycket rehabilitering efteråt utan
det handlade mest om att vänta och inte göra något
dumt, till exempel fick jag inte träna på sex veckor efter
olyckan. När jag väl fick grönt ljus att börja hårdträna
var egentligen läkarordinationen att jag skulle åka
längdskidor med hjälm men det gör man ju aldrig.
Orkade inte med träningen
Sommaren efter olyckan tränade Erik på som vanligt
men tror att han gick över gränsen, vilket visade sig
senare under året på ett träningsläger. Den sista dagen
hamnade han jättelångt efter i ett testrace som hölls
över 20 kilometer.
– Efter det träningslägret har jag egentligen inte
genomfört ett enda bra lopp på flera år, utan jag gick
in i väggen där. Jag tar min satsning inom elitidrotten
ett år i taget och jag är betydligt bättre på träning än
på tävling, men hur det kan länkas till älgkrocken vet
jag inte. En sak är dock klar, innan olyckan hade jag
knappt sett något vilt på vägen men efter den har jag
fått bromsa för uppdykande älgar flera gånger, säger
Erik Lieback.
Text: Carl-Magnus Wennerholm
